Gabby

Nu vet jag och nu har jag funderat färdigt. Efter många funderingar hit och dit vet jag. Jag vet att Erik är den jag vill leva med. Jag vet att det är Erik jag vill ska vara vid min sida tills den oundvikliga dagen kommer. Jag vet att det är Erik jag älskar. Jag vet att ingen kan ta hans plats i mitt hjärta. Nu är det säkert många som höjer på ögonbrynen. Jag vet vad jag ger mej in i och jag vet att jag måste ge detta tid. Tid som jag inte trodde att jag hade. Jag vet att jag måste kämpa och jag vet att det blir tufft. Men efter att ha haft ett djupt samtal med L igår var allt så självklart. Jag lär förmodligen få lite skit för mina ovannämnda ord, men det är så här min första tanke var. Min älskade bror säger alltid till mej att följa min första tanke. Och det är precis det jag gör. Den tanken jag har ält och malt om den senaste tiden är/var inte min första tanke.

Nu har det minsann hänt. Jag har fått in två av mina foto i HD, ifs bara på läsarbilder men ändå . Inte för att det är nåe märkvärdigt i det. Det är bara känslan av att jag har kommit en bit på väg med mitt fotande. Tack PWM för att du hjälpte mej.

Måste säga att jag nästan på går igång när jag ser en så otroligt vacker båt som Göteborg.

 

Måste bara berätta om det bästa jag har efter mina barn. Det finna bara en som är så underbar. Så fantastisk människa. Så otroligt bra vän. En jag verkligen inte skulle klara mej utan. Älskar dej IB! Glöm aldrig det. Du är helt klart den bästa kvinnan jag vet. Vore jag lesbisk eller bisexuell skulle jag f-n ragga på dej. Men men nu är jag inte intresserad av det motsatta könet. Med vem annan skulle jag kunna sitta på gräsmattan utan för akuten och ta en fika med om inte IB. Vem skulle jag kunna tillbringa en hel helg med om inte IB. Vad vore livet utan IB? Helt otroligt ensamt, tråkigt och mindre skrattfullt. Det konstiga i det hela är att IB och PWM har samma betydelse för mej. Vill inte vara utan någon av er! Så det så!

Nu är det slut. Slut på den ljuva sommartid. Var tog den vägen den ljuva sommaren? Känns som det är evigheter sedan jag låg på stranden med SL och bara njöt. Njöt av solen som smekte min kind. Njöt av de halvkalla baden. Njöt av att slippa ha en massa kläder på mej.  Var är alla människor som låg vid Järnvägsmännen och solade? Var är alla som satt på uteserveringarna? Känns som det bara är jag som inte vill ge upp sommaren. Jag sitter fortfarande med mitt köpekaffe vid stranden och njuter av vågornas skvalp.

Nu är det bekräftat att Strandpromenaden är det bästa dejtingstället, enligt Mötesplatsen. Måste faktiskt hålla med. Perfekt ställe att ha första träffen på. Eller andra, tredje och fjärde dejten också för den delen.

Och nu är det sängen som gäller ... nattis!

Jag tillhör de få som sällan tittar på tv. Skulle nog säga att jag mycket sällan tittar på tv. Skulle väl vara om jag mer eller mindre blev påtvingad en film. En film som ska vara såå bra. Men hallå! Då betyder det att jag måste sitta, läs halvligga, i soffan i lite drygt två timmar och glo på tv. Palla det! Jag hittar på de mest konstiga saker för att få resa på mej så jag slipper sitta där och glo. Kan mycket väl pinka sju gånger på en timme. Sen blir jag ju törstig efter som jag helt plötsligt lider av muntorrhet och då måste jag ju dricka ett antal gånger. Jag kan mycket väl komma på att jag måste ju ringa det där viktiga samtalet som inte går att dra ut på. Gissa om jag kan komma på ursäkter för att slippa. För mej är det en konst att sitta där och bara titta på den förbaskade apparaten. Inte för att har problem med att sitta still och glo. Jag vill helt enkelt inte slösa bort tid. Tid som idag har blivit en bristvara. Det konstiga i det hela är att jag inte tittar på tv när jag är hemma, men är jag hos pv:n kan jag ligga en hel dag och bara slötitta och avsluta kvällen med en urkass film. Vad är det som gör att jag helt plötsligt kan tillbringa en hel dag i soffan och göra ingenting? Är det för att jag känner mej tillfreds med sällskapet?

I somras skrev jag om konsten att ta sig i och ur en Porsche. Nu tänkte jag berätta om "Konsten att ta sig i och ur en lastbil". Vadå? Skulle det vara en konst eller? Ja, det är det verkligen. Man måste ha långa ben så man når upp till första steget. Och armarna måste vara onormalt långa så man överhuvudtaget når upp till den dära saken som man kan ta tag i. När man väl har fått upp en fot och hittat nått att hålla i ska man upp med nästa fot. Huvvaligen ... det var då jag undrade hur f-n ska detta sluta. Egentligen var det inte så svårt och jobbigt, men där var ju fler steg!!! De första gångerna jag tog mej upp i lastbilen var nog en syn för gudarna. Men vet ni ... man ska ur den också. När jag sitter där uppe och tittar ner får jag nästan på svindel. Jisses, vad långt ner till marken det är. Minst två meter, typ. När jag upptäckte hur långt ner det var fick jag nästan på lite panik. Hur i hela fridens namn ska jag komma ner utan att slå ihjäl mej? Jag hoppar, tänkte jag. Nähähä, det vågar jag inte. Försöka med att kasa ner lite graciöst? Nä, så minsann. Jag sitter här tills bilfan rostar sönder. Till och med jag begriper att jag måste ner. Sagt och jag. Jag kashoppade. Måste ha sett jäkligt roligt ut. Efter det har jag övat. Så numera kan jag kalla mej proffs på att ta mig ut och in i en lastbil.

Denna text är till dej Erik. Inte för att jag tycker speciellt mycket om den utan för att det är du. Tänker på dej varje gång jag hör den och förbannar dej varje gång jag sjunger på den ... vilket jag kan göra i tid och otid. Också en j-a text att lägga ut nu när det är länge innan sommaren kommer igen. För den är väl borta för denna gången? :(

OH !  BOY
 
Oh boy! Vilket vackert väder, solen skiner idag 
Oh boy! Inga tunga kläder behövs och det gillar jag 
 
Så opp och hoppa det är sol idag
Och en sån dag kan man inte ligga och dra
Nej lämna idet och häng med mej ut
För sommarn´ kommer nu är vintern slut
 
Oh boy! Hör på fågelsången, dom sjunger så man blir yr
Oh boy! Här på trädgårdsgången, går vägen till ett äventyr
Tänk nu på att man kan bli så glad av allt ljust, blommor och av gröna blad
Och va med dej å kommer hem igen, från glömda drömmar och till sommaren